Enad kamp för lika villkor

nej till lönedumpning

Många arbetare, och andra löntagare, känner en berättigad oro över det hot mot arbetstillfällen och lönenivåer som kapitalismens globalisering har inneburit. Företagen har flyttat jobb till länder med billig arbetskraft. I samma syfte har lågavlönade arbetare flyttats till gamla industriländer.

Utvecklingen av antalet invandrare i vad FN kallar ”developed countries”

År 1980 ....................... 48 miljoner
År 2000 ..................... 110 miljoner

Källa: Global Comission on International Migration. Kommissionen är tillsatt av FN.

Antalet invandrare har fördubblats sedan 1980. Arbetskrafts- och anhöriginvandring, i världen, utgör uppåt 95 %. Flyktingarna utgör fem procent. Via t ex bemanningsföretag försöker arbetsgivare pressa ned löner och arbetsvillkor. Problemet uppstår då fackligt ansluten personal med fasta jobb ersätts med personal på tillfälliga anställningar utan facklig anslutning. De utan fasta jobb och facklig anslutning är ofta invandrare. Detta har skapat en oro som måste tas på allvar.

Gemensam kamp mot företagens försök att spela ut svenskar mot invandrare

Sverigedemokraterna och dess motsvarigheter runt om i Europa har försökt slå rasistiska mynt av denna oro med paroller som ”svenska jobb åt svenska löntagare”. Det saknas stridbara fackföreningar, och arbetarpartier, som kan ena alla löntagare, oavsett ursprung, i gemensam kamp till försvar av jobb och arbetsvillkor. Därför har SD:s paroller vunnit ett visst gehör. De som vill bekämpa rasistpartier måste ta den oro som finns bland löntagare för jobb och lönenivåer på allvar. En av de viktigaste uppgifterna i en globaliserad ekonomi är att organisera icke-organiserad arbetskraft i fackföreningar. Metoden är gemensam kamp, svenskar och invandrare tillsammans, för lika villkor. Lika villkor skulle förbättra situationen för invandrare, ta ifrån företagen möjligheten att pressa löner och arbetsvillkor och dra undan mattan för högerextrema rasistpartier som Sverigedemokraterna (SD).

Detta kräver en kamp för demokratiska och kämpande fackföreningar. Och för ett nytt arbetarparti.

Diskriminering och segregering måste bekämpas

Nästan 1,5 miljoner människor i Sverige är födda utomlands, eller har två föräldrar som är födda utomlands. De invandrare som kom till Sverige under 50- och 60-talen kom snabbt med i samhällslivet. Grunden var att de fick jobb. Med jobb följer arbetskamrater, facklig tillhörighet, språkkunskaper, osv. Situationen för dagens invandrare är helt annorlunda. Dagens Sverige präglas av massarbetslöshet och ökande klassklyftor – som slår extra hårt mot människor med utländsk bakgrund, bl a på grund av diskriminering på arbetsmarknaden och i boendet.

En kartläggning har gjorts över den sociala och etniska segregeringen i Sverige. SCB mätte hur många bostadsområden som hade en sysselsättning under 60 % i kombination med antingen bristande skolresultat eller lågt valdeltagande (under 70 %). Detta kallades utanförskapsområden. Se tabellen.

Utanförskapsområden i Sverige
År Antal
1990 ........................ 3
2002 ........................ 128
2006 ........................ 156
(Källa: Utanförskapets karta 2008)

Idag har antalet utanförskapsområden troligen blivit ännu fler. Av de boende i dessa områden kom 38 % från andra länder. I de 20 mest utsatta områdena var drygt hälften av invånarna invandrare. Tillsammans med sina barn utgör invandrare en stor andel av de som lever i utanförskap i Sverige.

Segregering ett hinder för enad kamp

Utanförskapet riskerar att permanentas. Om det inte går att skaffa sig en identitet, och gemenskap, med arbetskamrater och i facket så återstår den trygghet som finns i etnicitet eller i religion. Delvis är det naturligt att invandrare väljer att bo nära sina landsmän. Så skedde när svenskar emigrerade till USA på 1800-talet. Men detta skedde frivilligt. Det är däremot inte naturligt eller frivilligt att invandrare, från en rad olika länder utan gemensamt språk och historia, koncentreras på särskilda stadsdelar. Och om avskiljande i boendet dessutom beror på diskriminering - på arbetsmarknad, hos hyresvärdar, o s v - så utgör detta ett allvarligt problem - som måste erkännas och bekämpas. En gemensam kamp mot låga löner försvåras om skillnaden mellan de med jobb och de arbetslösa allt mer kommer att följa etniska skiljelinjer. Detta har alltid varit ett väldigt hinder då det gällt att ena svarta och vita arbetare i USA. I kampen mot rasism utgör segregering ett hinder som måste bekämpas.

Arbetarpartiet (fd Rättvisepartiet) har en lång tradition av kamp mot rasism. Redan 1989 bidrog vi till att stoppa Sverigedemokraterna från att skapa sig ett fäste i Umeå. Vårt antirasistiska arbete har bidragit till att det finns få öppna rasister och nazister i Umeå. Många av våra medlemmar har också fått betala ett pris för kampen mot dessa grupper. Vår gruppledare i kommunfullmäktige är en av flera som stått på nazisternas dödslistor.

När arbetslösheten ökar är behovet av enad kamp löntagare emellan, oavsett ursprung, viktigare än någonsin. Alla som står utanför arbetsmarknaden idag behövs, exempelvis för att höja kvaliteten inom vård-skola-omsorg. Men även för att besätta gröna jobb i en framtida grön industri.

Vi står för:

• fasta jobb med anständiga löner och kollektivavtal
• ökade resurser till komvux och SFI
• demokratiska och kämpande fackföreningar
• kamp mot segregering i boende, skola och på arbetsmarknaden
• avskaffa friskolesystemet
• nej till ombildning och utförsäljning av hyresrätter